Mellanvågsfrekvens.

Det var länge sedan jag skrev något publikt här märker jag. Allt har gått till det privata förrådet av utösande och frigörande, menat för bara mina ögon. Och knappt ens det. Jag har kräkts ut ord och lämnat dem därhän. Kanske dags för någon form av öppnande av både dörrar och ögon för resterande världen.

Det är nytt år nu. Tiden går så fort att man knappt vet att det finns. Veckor har blivit till månader, medan jag har legat på en röd matta och läst, eller suttit ihopkrupen i en kontorsstol med ritplatta i knät. Skapande och kreativ, javisst. Men inte speciellt social. Egenvalt mestadels, men inte enbart. 2011 var året för förluster och nederlag. Det är så jag ser på det nu, men det kommer nog att se annorlunda ut på håll. När det har fått svalna lite. 2012 har dock börjat bra, så jag har inte livet att skylla på den sena timmens sömnlöshet. Mer rastlös kreativitet i kroppen som gör att den varma och ack så välkomnande sängen väljs bort för ett tag, för att få ur saker ur systemet.

Jag har suttit och pillat med portfolios inatt. Jag hade någon idé om att en wordpressportfolio skulle vara bättre än sen jag har på Tumblr, men resultatet är inte riktigt vad jag hade önskat mig. Jag får jobba vidare med båda och någonstans i slutändan bestämma mig för vilken av dem det blir som jag går vidare med. Kanske båda. Kanske ingen av dem. Innehållet är dock det viktigaste, och det har i alla fall börjat tas itu med på allvar nu. Baby steps och tålamod är ledorden just nu. Min rastlösa själ vill ha resultat och klarhet på en gång, och ibland fungerar inte det så bra som man skulle kunna önska. Men det kommer som sagt. En sak i taget.

Kanske är det dags att krypa ner igen. Kylan i lägenheten biter tag i hullet på mig och uppmanar mig till att hänge mig åt det varma som finns inne i sovrummet. Och om det är något jag har lärt mig på sistone så är det att lyssna på universum.

På tal om dagens nyhetsmorgon.

Om konst.

Tänkte mest dela med mig av lite bilder från min och MAs tripp runt årets upplaga av Open Art Örbro. Det pågår för tillfället en stor konstuställning mitt i stan med massor av fina och inspirerande saker. Vill du själv gå och titta på allt det vackra, och sitta i någon av de obekväma cementsofforna så finns det karta att hämta på turistbyrån.

 

Om trötthet.

Trött i ögonen idag. Det verkar inte spela någon roll när jag går och lägger mig, jag orkar inte upp i tid i alla fall. Inatt blev det inte så sent alls, men vaknade ändå kl 12, halvt död och inte ett dugg utvilad. Min sleep cycle-app på telefonen säger att jag aldrig riktigt når djupsömn och jag vaknar intrasslad i täcket hela tiden. Mycket i kroppen som vill ut antar jag. Vägrar sova. Utlopp.

MA tvingade mig till att ta tag i saker igår, vilket jag hatar honom och älskar honom för. Det har ännu inte burit frukt, men jag håller andan och väntar på smällen. Tills dess fördriver jag min tid med att slöplugga, titta på en säsong till av Mad Men och drömma mig bort till något annat. Det går inte längre att låtsas att jag vill stanna här. Jag vill bort bort bort och stanna där tills jag en dag kan titta tillbaka på Örebro som ett fint minne med pikanta detaljer. Jag vet inte hur långt bort den dagen ligger, men hjärnan glömmer fort. Hjärtat gör det inte.

Jag har inte varit online på Facebook så mycket på de senaste veckorna. Jag har detox. Det är för mycket tillgång till andra människors huvuden som jag hela tiden analyserar förutom mitt eget och det tar tid och energi ifrån mig. Insikter har nåtts under min frånvaro och vi får se vad det blir av det. Inget ont som inte har något gott med sig antar jag. Saker pågår bakom kulisserna i alla fall och det är alltid något.

Funderar på om idag är dagen jag ska fylla på min endorfinhalt och gå och träna lite Body Jam. Jag tänkte att jag eventuellt skulle skaffa mig ett tremånaderskort hos Njoy här i stan. Jag har inget direkt bättre för mig att göra under sommaren förutom att söka jobb och plugga, så träningen kan bli ett bra komplement till det. Jag har egentligen inte alls råd med den dekadenta mängd pengar de kräver av mig i utbyte mot deras tjänster, men det kan vara värt det ändå. Jag behöver något som dödar mina hjärnspöken och ersätter dem med nya tankar och känslor. Jag är dock fortfarande lite snorig och hostig, men jag tror inte att jag kommer att dö av att få skutta runt lite och röra på höfterna. Vi får se. Idag kan också vara dagen MA börjar betala tillbaka sitt tvång med överdrivna mängder av chick flicks och fruktsallad. Det ena utesluter förvisso inte det andra direkt.

Imorron tänkte jag lägga upp resultatet av min och MAs kulturella tripp runt Open art 2011. Ta gärna en titt själva, det finns en del fint att titta på, och en trevlig promenad att göra. Kulturell insupning av omvärlden är bra. På söndag dricker jag kaffe på fina caféer med förtjusande sällskap och kollar in Robert Mapplethorpeutställningen på  Fotografiska i Sthlm.

Tills jag har bestämt mig så spelar jag lite mer gitarr (fingrarna blöder snart) och städar mitt rum. Kursboken ”Ordning & oreda” ligger nedpackad i väskan. Där kan den få stanna.

På årets Open art kan man bland annat få se detta…

Mental note.

Hittade den här av en slump idag. Den sammanfattade allt jag ville säga till mig själv idag.

Solkysst.

Lösa tankar.
Trötthet i själ, i kropp.
Överkonsumtion av tankar, liv och kaffe.
Mental utmattning (utlösning?)
Det är så kallat dagen innan.
Sen? Inget. Allt. Kanske något i alla fall.

Idag saknar jag kontrasterna.

No hold barred.

Håller långsamt på att landa efter min endorfinvåg. Basgången känns fortfarande i kroppen. Och det gör inget att min rygg är trasig för att ett tegelhus till snubbe slängde in mig i en pelare och nockade mig i huvudet. Det hör liksom till. Jag behövde det, trots att min mentala balans är långt ifrån stabil. Men idag kan jag i alla fall skylla på vibrationer.

Jag behöver landa. På riktigt. Det behövs omgående för att jag  ska blir mitt gamla vanliga jag igen. Jag känner inte igen mig alls längre, knappt ens så att jag känner igen mitt eget ansikte i spegeln. Örebro är verkligen inte bra för mig. Det är så tydligt. Dock vet jag inte om jag kan flytta härifrån ännu, innan universum säger åt mig vart jag ska ta vägen. Men jag bryr mig snart inte längre, jag behöver flytta ifrån det här huset nu. Jag behöver ett hem som jag kan kalla mitt, utan spring överallt och disk i hela köket. Jag bryr mig snart inte om jag bara bort i lägenheten i tre månader innan jag flyttar igen, det är värt det för att få ha en lugn plats som gör att jag kan ladda batterierna. Det har blivit massor av såna insikter de senaste dagarna, i takt med att pusselbitarna tappas bort och försvinner. Det ska inte behöva vara såhär. Så nu är det stort fokus på att cruisa alla fastighetsbolag i hela stan och gråta lagom mycket i telefon till människor som är beredda att hjälpa mig.

Nu blir det mer tentaplugg och en och annan kopp kaffe. Hade min kropp inte varit så seg hade jag gått till skolan, men just nu ligger den flera ljusår bort.

Eller så kanske man skulle ta och baka lite bröd…..
 

Energier.

Fortfarande ganska omvälvande känsla i kroppen idag. Natten  var konstig, men återigen MA som räddande ängel. Jag vet inte vad jag skulle göra utan honom. Massor av tankar i huvudet, men mer energi än på länge nu. Det är skönt och välbehövligt, speciellt eftersom den sista tentan närmar sig med stormsteg nu. Men jag tar det med ro. Jag är inte säker på att jag förstår, men ibland blir det rätt trots att jag inte har en aning om hur jag gör och det är det viktigaste just nu.

Regnet smattrar mot rutan under min taknock och jag funderar över livet tillsammans med en kopp té. Det känns alltid så skönt när det regnar i den här stan. Den föds lite på nytt. Det gamla löses upp och luften blir klarare. Hade jag inte behövt plugga hade jag tagit en regnpromend bort mot slussarna och tittat på ån när den sakta slukar det som kommer från himlen. Men det får bli en annan dag. Mer plugg, tvätt  och sen matlagning står på schemat för kvällen. Det låter verkligen som om jag är en duktig, ansvarstagande student, ironiskt nog.

Jag tänker för tillfället i vill-termer. Jag vill klara tentan, för att det är roligt att plugga. Det är mycket lättare att leva om man tänker i vill-termer istället för i måste-termer. Det blir en tyngd över axlarna som jag inte riktigt är bekväm med när man måste göra saker. Speciellt när jag faktiskt har försatt mig i den här situationen själv. Jag vill plugga. Jag älskar att lära mig saker. Och när den här kursen är klar (inte över) så kommer nya spännande utmaningar. Jag och MA tittade på vår kurs som vi ska läsa på KTH över sommaren, och jag är otroligt peppad. Det var länge sen jag läste något som låg inom mitt bekvämlighetsområde rent akademiskt, och att återigen få läsa innovation och design får min kropp att pirra lite. Underbart. Funderar på om jag ska läsa alla de kurserna som jag är antagen till, men det blir studier på 200%, och jag vete fan om jag orkar vara superwoman i år heller. Dessutom är min cape i tvätten.

Lyxliv en regnig eftermiddag på universitetet.

Om blandad ambivalens.

Andningspaus? Nej, snarare andningsuppehåll. Svävande någonstans mellan inget och inget. Tillslut går även kevlarsjälar sönder.

Grammatikföreläsning med grus i ögonen och sten i hjärtat idag. Alldeles för tidigt, men vad göra? Livet går vidare fast det inte känns som om jag gör det. Mitt huvud hängde inte med alls och jag var mer än klädsamt förvirrad idag. Jag skyller på att min hjärna har tagit minnesuppehåll i grammatikförrådet till förmån för att aktivt blockera andra delar av mina synapser.

Fika hemma hos underbaraste CL idag. Det var mer välbehövligt än något annat jag har kunnat önska. Så mycket insikter, djupare förståelse och en lättare bot på separationsångesten. Jag börjar äntligen förstå vad som är fel, varför det inte går att leva här. Det blir ibland så mycket lättare att förstå sig själv när man börjar försöka förstå andra. Jag har nu en del att fundera på, självinsikter att komma till. Drömmar att reflektera över. Tack för att du finns i mitt liv, jag tror att jag är en av dem…<3

Strax mer tentaplugg, om jag orkar med det. Vill mest sova bort den här kvällen och den här huvudvärken. Jag orkar inte riktigt med att tänka längre. Bara sova sova sova. Och vara ensam. Kanske med sällskap, men tyst närhet. Energiöverföring är ordet för dagen.

Älska mig mest när jag förtjänar det minst.
Det är då jag behöver det mest. Och jag älskar er.

 

Om inandning.

Tenta ett av två avklarad nu. Det kändes väl helt okej i alla fall, även om jag säkert kunde ha gjort mer. Skrev på alla saker utom en, men förhoppningsvis kommer det att nå ett godkänt i alla fall.

Kom hem, slappande av och däckade med huvudet före i min säng. Trött, tröttare, Sophy. Innan dess fick jag dock ett besked som gjorde mig på mycket bättre humör än jag var på innan. Det var helt oväntat, men mycket välkommet. Nu sitter jag och väntar på TC och funderar på om jag ska orka baka något eller inte. På sista tiden har jag varit otroligt hungrig. Jag vet inte om det beror på något speciellt, eller om jag bara har börjat röra på mig lite mer än vad jag har gjort under vinterhalvåret. Mycket möjligt. Min hosta är bättre också, om än inte helt bra. Men livet är i alla fall lite ljusare i kanterna idag än det har varit på ett tag. Jag tackar universum för det, då det är otroligt välbehövligt.

Nu: TC. Lovely! I love you, and I’m so happy that I’ve gotten to know you.<3

Trött.