Andningspaus? Nej, snarare andningsuppehåll. Svävande någonstans mellan inget och inget. Tillslut går även kevlarsjälar sönder.

Grammatikföreläsning med grus i ögonen och sten i hjärtat idag. Alldeles för tidigt, men vad göra? Livet går vidare fast det inte känns som om jag gör det. Mitt huvud hängde inte med alls och jag var mer än klädsamt förvirrad idag. Jag skyller på att min hjärna har tagit minnesuppehåll i grammatikförrådet till förmån för att aktivt blockera andra delar av mina synapser.

Fika hemma hos underbaraste CL idag. Det var mer välbehövligt än något annat jag har kunnat önska. Så mycket insikter, djupare förståelse och en lättare bot på separationsångesten. Jag börjar äntligen förstå vad som är fel, varför det inte går att leva här. Det blir ibland så mycket lättare att förstå sig själv när man börjar försöka förstå andra. Jag har nu en del att fundera på, självinsikter att komma till. Drömmar att reflektera över. Tack för att du finns i mitt liv, jag tror att jag är en av dem…<3

Strax mer tentaplugg, om jag orkar med det. Vill mest sova bort den här kvällen och den här huvudvärken. Jag orkar inte riktigt med att tänka längre. Bara sova sova sova. Och vara ensam. Kanske med sällskap, men tyst närhet. Energiöverföring är ordet för dagen.

Älska mig mest när jag förtjänar det minst.
Det är då jag behöver det mest. Och jag älskar er.