Om trötthet.

Trött i ögonen idag. Det verkar inte spela någon roll när jag går och lägger mig, jag orkar inte upp i tid i alla fall. Inatt blev det inte så sent alls, men vaknade ändå kl 12, halvt död och inte ett dugg utvilad. Min sleep cycle-app på telefonen säger att jag aldrig riktigt når djupsömn och jag vaknar intrasslad i täcket hela tiden. Mycket i kroppen som vill ut antar jag. Vägrar sova. Utlopp.

MA tvingade mig till att ta tag i saker igår, vilket jag hatar honom och älskar honom för. Det har ännu inte burit frukt, men jag håller andan och väntar på smällen. Tills dess fördriver jag min tid med att slöplugga, titta på en säsong till av Mad Men och drömma mig bort till något annat. Det går inte längre att låtsas att jag vill stanna här. Jag vill bort bort bort och stanna där tills jag en dag kan titta tillbaka på Örebro som ett fint minne med pikanta detaljer. Jag vet inte hur långt bort den dagen ligger, men hjärnan glömmer fort. Hjärtat gör det inte.

Jag har inte varit online på Facebook så mycket på de senaste veckorna. Jag har detox. Det är för mycket tillgång till andra människors huvuden som jag hela tiden analyserar förutom mitt eget och det tar tid och energi ifrån mig. Insikter har nåtts under min frånvaro och vi får se vad det blir av det. Inget ont som inte har något gott med sig antar jag. Saker pågår bakom kulisserna i alla fall och det är alltid något.

Funderar på om idag är dagen jag ska fylla på min endorfinhalt och gå och träna lite Body Jam. Jag tänkte att jag eventuellt skulle skaffa mig ett tremånaderskort hos Njoy här i stan. Jag har inget direkt bättre för mig att göra under sommaren förutom att söka jobb och plugga, så träningen kan bli ett bra komplement till det. Jag har egentligen inte alls råd med den dekadenta mängd pengar de kräver av mig i utbyte mot deras tjänster, men det kan vara värt det ändå. Jag behöver något som dödar mina hjärnspöken och ersätter dem med nya tankar och känslor. Jag är dock fortfarande lite snorig och hostig, men jag tror inte att jag kommer att dö av att få skutta runt lite och röra på höfterna. Vi får se. Idag kan också vara dagen MA börjar betala tillbaka sitt tvång med överdrivna mängder av chick flicks och fruktsallad. Det ena utesluter förvisso inte det andra direkt.

Imorron tänkte jag lägga upp resultatet av min och MAs kulturella tripp runt Open art 2011. Ta gärna en titt själva, det finns en del fint att titta på, och en trevlig promenad att göra. Kulturell insupning av omvärlden är bra. På söndag dricker jag kaffe på fina caféer med förtjusande sällskap och kollar in Robert Mapplethorpeutställningen på  Fotografiska i Sthlm.

Tills jag har bestämt mig så spelar jag lite mer gitarr (fingrarna blöder snart) och städar mitt rum. Kursboken ”Ordning & oreda” ligger nedpackad i väskan. Där kan den få stanna.

På årets Open art kan man bland annat få se detta…

No hold barred.

Håller långsamt på att landa efter min endorfinvåg. Basgången känns fortfarande i kroppen. Och det gör inget att min rygg är trasig för att ett tegelhus till snubbe slängde in mig i en pelare och nockade mig i huvudet. Det hör liksom till. Jag behövde det, trots att min mentala balans är långt ifrån stabil. Men idag kan jag i alla fall skylla på vibrationer.

Jag behöver landa. På riktigt. Det behövs omgående för att jag  ska blir mitt gamla vanliga jag igen. Jag känner inte igen mig alls längre, knappt ens så att jag känner igen mitt eget ansikte i spegeln. Örebro är verkligen inte bra för mig. Det är så tydligt. Dock vet jag inte om jag kan flytta härifrån ännu, innan universum säger åt mig vart jag ska ta vägen. Men jag bryr mig snart inte längre, jag behöver flytta ifrån det här huset nu. Jag behöver ett hem som jag kan kalla mitt, utan spring överallt och disk i hela köket. Jag bryr mig snart inte om jag bara bort i lägenheten i tre månader innan jag flyttar igen, det är värt det för att få ha en lugn plats som gör att jag kan ladda batterierna. Det har blivit massor av såna insikter de senaste dagarna, i takt med att pusselbitarna tappas bort och försvinner. Det ska inte behöva vara såhär. Så nu är det stort fokus på att cruisa alla fastighetsbolag i hela stan och gråta lagom mycket i telefon till människor som är beredda att hjälpa mig.

Nu blir det mer tentaplugg och en och annan kopp kaffe. Hade min kropp inte varit så seg hade jag gått till skolan, men just nu ligger den flera ljusår bort.

Eller så kanske man skulle ta och baka lite bröd…..
 

Energier.

Fortfarande ganska omvälvande känsla i kroppen idag. Natten  var konstig, men återigen MA som räddande ängel. Jag vet inte vad jag skulle göra utan honom. Massor av tankar i huvudet, men mer energi än på länge nu. Det är skönt och välbehövligt, speciellt eftersom den sista tentan närmar sig med stormsteg nu. Men jag tar det med ro. Jag är inte säker på att jag förstår, men ibland blir det rätt trots att jag inte har en aning om hur jag gör och det är det viktigaste just nu.

Regnet smattrar mot rutan under min taknock och jag funderar över livet tillsammans med en kopp té. Det känns alltid så skönt när det regnar i den här stan. Den föds lite på nytt. Det gamla löses upp och luften blir klarare. Hade jag inte behövt plugga hade jag tagit en regnpromend bort mot slussarna och tittat på ån när den sakta slukar det som kommer från himlen. Men det får bli en annan dag. Mer plugg, tvätt  och sen matlagning står på schemat för kvällen. Det låter verkligen som om jag är en duktig, ansvarstagande student, ironiskt nog.

Jag tänker för tillfället i vill-termer. Jag vill klara tentan, för att det är roligt att plugga. Det är mycket lättare att leva om man tänker i vill-termer istället för i måste-termer. Det blir en tyngd över axlarna som jag inte riktigt är bekväm med när man måste göra saker. Speciellt när jag faktiskt har försatt mig i den här situationen själv. Jag vill plugga. Jag älskar att lära mig saker. Och när den här kursen är klar (inte över) så kommer nya spännande utmaningar. Jag och MA tittade på vår kurs som vi ska läsa på KTH över sommaren, och jag är otroligt peppad. Det var länge sen jag läste något som låg inom mitt bekvämlighetsområde rent akademiskt, och att återigen få läsa innovation och design får min kropp att pirra lite. Underbart. Funderar på om jag ska läsa alla de kurserna som jag är antagen till, men det blir studier på 200%, och jag vete fan om jag orkar vara superwoman i år heller. Dessutom är min cape i tvätten.

Lyxliv en regnig eftermiddag på universitetet.

Om blandad ambivalens.

Andningspaus? Nej, snarare andningsuppehåll. Svävande någonstans mellan inget och inget. Tillslut går även kevlarsjälar sönder.

Grammatikföreläsning med grus i ögonen och sten i hjärtat idag. Alldeles för tidigt, men vad göra? Livet går vidare fast det inte känns som om jag gör det. Mitt huvud hängde inte med alls och jag var mer än klädsamt förvirrad idag. Jag skyller på att min hjärna har tagit minnesuppehåll i grammatikförrådet till förmån för att aktivt blockera andra delar av mina synapser.

Fika hemma hos underbaraste CL idag. Det var mer välbehövligt än något annat jag har kunnat önska. Så mycket insikter, djupare förståelse och en lättare bot på separationsångesten. Jag börjar äntligen förstå vad som är fel, varför det inte går att leva här. Det blir ibland så mycket lättare att förstå sig själv när man börjar försöka förstå andra. Jag har nu en del att fundera på, självinsikter att komma till. Drömmar att reflektera över. Tack för att du finns i mitt liv, jag tror att jag är en av dem…<3

Strax mer tentaplugg, om jag orkar med det. Vill mest sova bort den här kvällen och den här huvudvärken. Jag orkar inte riktigt med att tänka längre. Bara sova sova sova. Och vara ensam. Kanske med sällskap, men tyst närhet. Energiöverföring är ordet för dagen.

Älska mig mest när jag förtjänar det minst.
Det är då jag behöver det mest. Och jag älskar er.

 

Om inandning.

Tenta ett av två avklarad nu. Det kändes väl helt okej i alla fall, även om jag säkert kunde ha gjort mer. Skrev på alla saker utom en, men förhoppningsvis kommer det att nå ett godkänt i alla fall.

Kom hem, slappande av och däckade med huvudet före i min säng. Trött, tröttare, Sophy. Innan dess fick jag dock ett besked som gjorde mig på mycket bättre humör än jag var på innan. Det var helt oväntat, men mycket välkommet. Nu sitter jag och väntar på TC och funderar på om jag ska orka baka något eller inte. På sista tiden har jag varit otroligt hungrig. Jag vet inte om det beror på något speciellt, eller om jag bara har börjat röra på mig lite mer än vad jag har gjort under vinterhalvåret. Mycket möjligt. Min hosta är bättre också, om än inte helt bra. Men livet är i alla fall lite ljusare i kanterna idag än det har varit på ett tag. Jag tackar universum för det, då det är otroligt välbehövligt.

Nu: TC. Lovely! I love you, and I’m so happy that I’ve gotten to know you.<3

Trött.

Dagen innan.

Nu är det snart slut. Alla tentor, allt slit för engelskan kommer att vara över. Tenta imorron, och sen en tenta till den 1/6. Sen är det inget mer. Jag fattar inte hur det kan ha gått så fort. Idag är en sån där dag då min hjärna rusar ofrivilligt när jag tänker på framtiden, så jag tar ett till glas vatten och ignorerar alla panikkänslorna i bröstet.

Porrsurfade lite igår på lägenhter på Blocket. Hittade ett rum som inneboende hos en kristen familj. Vad tycker ni? Tror ni att det passar mig? Kanske inte, men jag kan låtsas vara kristen om det ingår städhjälp i hyran. Gudfruktig är mitt mellannamn.

Caps idag, men jag kan inte gå. Dels har jag inga pengar att köpa dryck för, och dels ska jag sitta i tentasalen imorron kl 8, 16, pigg och fräsch. Och med tanke på att jag har spenderat natten hostande så tror jag att det är bäst att jag går och lägger mig tidigt och försöker låta bli att dra på mig ännu fler baskilusker. Pluggandet inför tentan går ganska segt, men jag kommer i alla fall till insikter lite då och då. Alltid något. Jag skulle dock kunna ge mitt kungarike för en kopp kaffe. Det är ungefär vad det är värt för tillfället. Dinah Washington håller mig sällskap i alla fall, i min ensamhet under taknocken.

Folk kom hem från AG igår, vilket gör att jag håller mig undan från FB. Jag är avundsjuk och bitter och vill inte se. Alls. Kanske lite rädd för vad jag ska finna också. Men jag hoppas att alla hade roligt. Vackert väder hade ni i alla fall. Själv stickade jag halsduk och låtsades att jag inte alls missade något. Men jag får ta igen det på Absolut Visingsö. Det kommer att bli roligt som fan.

Nu: mer plugg, med matpaus emellan. Sen titta på film tills jag somnar. Livet är fantastiskt spännande just nu. Puss.

Underbara kvinna

Om vardagar.

Jag önskar att den här månaden ville ta slut nu. Maj har pågått i minst 3 månader nu. I alla fall känns det så. Jag vet inte om det beror på min brist på pengar eller om tiden på något magiskt vis har blivit till kolasås. Nu är det i alla fall bara fyra dagar kvar till pengarna kommer, vilket känns ganska skönt. Vi får nästan inget alls den här månaden, men det får lösa sig på något sätt antar jag. Vem fan behöver äta liksom? Studenter, det vet ju alla, behöver bara äta under vår och höstterminen. På sommaren ligger vi i dvala (läs: jobbar arschlet av oss för svenska staten för alldeles för lite pengar och under kassa arbetsavtal) .

Men jag sa inte klaga. Jag har tak över huvudet, värme, nästan hela kläder på kroppen och det är sommar, så man kan promenera eller ligga i en park hela sommaren. Och biblioteket har böcker att låna. Alltid något. Och jag antar att det finns något nostalgiromantiskt med att äta linser och nudlar varje dag i en månad. I alla fall kan jag anta att det är det om man själv sitter i en fin våning i Vasastan och äter oxfilé på en tisdag, ”för att man är värd det”.

Men jaja, vad är en köttbit på tallriken när man har underbara vänner som bryr sig om en och solen skiner? Det har blivit lite parkhäng i dagarna med söta vänner och ännu sötare hund. Det har varit ett trevligt avbrott i tentaplugget, som jag förvisso inte riktigt har kommit igång med, men i alla fall har tänkt på. Det är målet för dagen, vilket är skönt, för då slipper jag tänka på att jag inte har några pengar.

Nu ska jag sluta vara bitter och hålla käften istället.

Sötaste flickorna…

Om återfall.

Jag måste sluta. Det funkar helt enkelt inte att pilla i sår som inte läker. Bättre att strö salt i dem så att aldrig något kan växa där mer. Det är helt enkelt lättare så. MA var finaste ängeln på alla sätt igår. Tack för det.

Mitt behov av att fly blir bara större och större. Det känns som om att varje gång jag kommer tillbaka till Örebro så öses det saker över mig som jag inte riktigt orkar hantera. Det är så lätt att fly bort, glömma för stunden och leva i nuet när man är någon annanstans än här, i världen där lavinerna är farliga och allt är temporärt och provisoriskt. Helgen spenderades med trevligt sällskap tillsammans med RS och hans vilda pojkar (för dem som undrar så dog de inte, trots min närvaro). Pikanta inslag av överenergisk vovve och skräckinjagande majsormar till trots så var det ganska välbehövligt. Skönt att komma bort och bara kunna vara. Livet blir så mycket enklare så.

Dagen idag består av att skrapa ihop sig själv, försöka skriva en uppgift till skolan, tentaplugga och om vädret stabiliseras lite så blir det även promenad. Det finns inget som gör mig så lugn som en lång promenad i naturen. Helande, läkande.

Med Anthony and the Johnsons i lurarna.

Kött.

Mellanlandning hemma. Ignorerar känslan som inte riktigt vill släppa ur halsen och som bara precis dök upp lite plötsligt. Det är inte alls begynnande halsfluss. Nope. Jag kommer inte alls att drabbas av den obligatoriska utlandsphestförkyldningen. Noope.

Har spenderat tidiga eftermiddagen på uni, med lingvistiskföreläsning och studysession. Det går faktiskt riktigt bra för en gångs skull. Jag förstår vad de vill mig och jag tror att jag vet vad det är som kommer att vara viktigt när det väl gäller. Men man vet ju aldrig. Study group är massa bra, för då kan man hjälpa varandra tillräckligt för att faktiskt åtminstone förstå under tiden man är där. Energinivån kraschade dock i botten ganska fort idag, men en söt pojke kom med god sushi till mig att äta, så nu mår jag lite bättre igen.

Eftermiddagens plan är att börja rensa lite bland kläderna som just nu ligger utspridda på golvet i brist på bättre ställe att förvara dem på, sen hem till MA för KÖTT. Det ska lagas KÖTT och umgås med söta vänner ett par timmar. Jag är dock ganska trött efter att ha kommit hem därifrån vid 2.30 inatt eller så. Vi spelade Heroes III och drack te. Bästa hänget.

Nu: våldsporr i form av gorestep och rensning bland kläder och grejer. Puss.

Farligt god sushi.

Den som väntar på något gott…

…väntar helt klart alltid för länge. Idag är en sån där mellandag som bara är en väntan till att man ska få gå vidare med sitt liv och göra massa skoj. I mitt fall handlar det just nu om att jag imorron bitti sätter mig på tåget mot Jönköping för ett par dagar studentphest. Jag och MA ska göra stan lagom syndig och förhoppningsvis hinna kasta både en och två kapsyler. Jag kommer inte att känna så mycket folk, men det känns ganska bra ändå. Jag känner att jag behöver lämna Örebro en stund och bara glida runt i något anonymt vakuum en stund.

Därför är det svårt att komma någon vart med allt idag. Inte ens packa orkar jag göra. Jag vill bara dricka kaffe och spela idiotiska spel på Internet. Har dock på allvar börjat läsa To kill a mockingbird som hittills är otroligt mycket över förväntan. Jag har velat läsa den länge, men eftersom de andra böckerna i den här kursen bara har varit stora besvikelser så blev jag positivt överraskad. Ska försöka ha läst ungefär i alla fall en tredjedel innan jag åker imorron, så kan jag läsa färdigt den på tåget ner. Jag ska hinna läsa The Great Gatsby också, vilket jag inte är lika sugen på, men den är inte så lång i alla fall. Skumläsning ftw!

Våren och vintern bråkar för tillfället, med snöblandat regn och allmänt pissväder, vilket jag hoppas har gett sig tills imorron då jag ska pulsa med tung väska innehållande ovve och väst till stationen. Jag övervägde en stund att åka i nämna plagg, men trots sin skönhet så orkar jag inte. Det är jobbigt och otympligt och man känner sig lite som en alien bland alla morgonresenärer som är på väg till jobbet. Jag är stolt över ovven, men för alla andras skull är det nog bäst att låta bli.

Nej, nu sista rycket, sen sova så att jag orkar gå upp jävla jättetidigt imorron. Puss på er.

Ren kärlek.