Det var länge sedan jag skrev något publikt här märker jag. Allt har gått till det privata förrådet av utösande och frigörande, menat för bara mina ögon. Och knappt ens det. Jag har kräkts ut ord och lämnat dem därhän. Kanske dags för någon form av öppnande av både dörrar och ögon för resterande världen.

Det är nytt år nu. Tiden går så fort att man knappt vet att det finns. Veckor har blivit till månader, medan jag har legat på en röd matta och läst, eller suttit ihopkrupen i en kontorsstol med ritplatta i knät. Skapande och kreativ, javisst. Men inte speciellt social. Egenvalt mestadels, men inte enbart. 2011 var året för förluster och nederlag. Det är så jag ser på det nu, men det kommer nog att se annorlunda ut på håll. När det har fått svalna lite. 2012 har dock börjat bra, så jag har inte livet att skylla på den sena timmens sömnlöshet. Mer rastlös kreativitet i kroppen som gör att den varma och ack så välkomnande sängen väljs bort för ett tag, för att få ur saker ur systemet.

Jag har suttit och pillat med portfolios inatt. Jag hade någon idé om att en wordpressportfolio skulle vara bättre än sen jag har på Tumblr, men resultatet är inte riktigt vad jag hade önskat mig. Jag får jobba vidare med båda och någonstans i slutändan bestämma mig för vilken av dem det blir som jag går vidare med. Kanske båda. Kanske ingen av dem. Innehållet är dock det viktigaste, och det har i alla fall börjat tas itu med på allvar nu. Baby steps och tålamod är ledorden just nu. Min rastlösa själ vill ha resultat och klarhet på en gång, och ibland fungerar inte det så bra som man skulle kunna önska. Men det kommer som sagt. En sak i taget.

Kanske är det dags att krypa ner igen. Kylan i lägenheten biter tag i hullet på mig och uppmanar mig till att hänge mig åt det varma som finns inne i sovrummet. Och om det är något jag har lärt mig på sistone så är det att lyssna på universum.